Lovisa Ringborg lurar ögat och synliggör fotografiets ofrånkomliga relation till världen och betraktaren. En plats bestående av blöta tygstycken och kött på kromatiska printar klistrade på aluminium och bakom akryl där människan och djuret alltid är ensamt, avklippt, hoprullat på golvet. Strömholms hund har blivit en skulptur men är inte mer levande för det då den genom minnet är förmedlad av den fotografiska bild som etsats in i våra medvetanden. Naturens oas har något spöklikt över sig, den överskärpta tillvaro som från början känns magisk och tillåtande men där vakenheten, medvetandets uppmärksamhet på varje detalj, blir påtvingande. I Ringborgs natur finns ingen plats att vila, men utrymmet går heller inte att uppleva i det stympat mänskliga. Vad talar ni om vill jag fråga bilderna på väggarna, som i en mardröm där teatermasken döljer en mask vill jag be dem att visa sitt sanna jag, och bilderna verkar svara, om oss själva så klart, om oss själva.
Lovisa Ringborg, Skuggrummet, Cecilia Hillström Gallery, Hudiksvallsgatan 8, until mid February.